hett.

Det är fett varmt ute och jag har inga pigment.
Det är egentligen skönt med sol, men allt blir så jobbigt!
Som nu, jag ska åka buss till Umeå - fan va jobbigt.
Jag ska gå på stan och lulla - fan va jobbigt.
Sova - det är jobbigast!!!
Det går inte att leva utan att svettas som en klimakterietant alltså, sjukt äckligt.

Kommer hem imorgon anyway.

Och jag vill även skriva ett meddelande till Linnéa.
Du säger hela tiden "jag vill ta dig härifrån" och "jag vill göra det bättre", men det är inte ditt jobb.
Du har ditt eget liv och ingen skyldighet att på något sätt påverka mitt.
Det är jag som måste få saker att hända, så sluta känna dig skyldig för något som inte ligger på dig.

om du ska över sundet nån gudsförgäten kväll

vill du ta med en hälsning till nån väldigt speciell

vill du ge henne mina bästa och säg till henne sen

att jag alltid varit stolt över att vara hennes vän

säg att några av dom dar som vi hade med varann

var några av de bästa som jag nånsin haft

och säg att jag är ledsen för alla fel som blev

men att inget enda av dem var menat som nån slags elakhet

Säg som det är istället, jag är fel sort

Har just sett vinterviken med David Tainton!
Han är bannemig söt som socker i den filmen.
Vacker röst också.
Han är numera personlig tränare på Worldclass på Värmdö, kanske är där man ska träna!
Filmen är iaf slut nu så jag har inget att göra.
Jag får inga roliga sms eller förslag på aktiviteter så nu skiter jag i det här.

vackert.

Dagens nyckelord: Musik

damn all those beautiful boys

dark and twisted <3

alone

Kuf är ett väldigt beskrivande ord.
Jag kan säga att jag känner mig ensam, men egentligen är det så jag vill ha det.
Jag avskyr att inte bli förstådd och behöva förklara varför jag är som jag är.
Jag hatar de skeptiska blickarna och "men du är så negativ".
Jag är inte negativ, jag nöjer mig bara inte.
Det är inget fel med att vara realtisk även om det är tråkigt.
Jag är 100 % säker på vad jag vill och nånstans har man kommit om man vet vad man behöver.

Inatt kunde jag inte sova för jag tänkte för mycket.
Jag har alltid varit så.
Jag föredrar ofta mina egna tankar framför människor.
Det är inget fel heller, så är jag.
Men har man bara sina tankar och ingen som egentligen förstår så är det ensamt, oavsett vilka som finns runtomkring.
Det gör ingenting.
Jag kanske slutar som filosof, låtskrivare, poet eller någon annan "plågad själ".
Det gör inte heller något.

Just nu går tiden men jag står kvar på samma ställe och det är slöseri med tid.
Det finns ingen mening i det jag gör nu.
Det känns tomt och innehållslöst.
Jag vill träffa nya människor, kanske människor som är som jag, och jag vill få utlopp för mina tankar och allt som jag inte kan prata om.
Jag kanske ska börja skriva ner allt..
Jag är i fel miljö och det känns fel, helt fel överallt.
Det passar inte in och jag undrar om någon bryr sig.

Nu kanske ni tänker "du är så negativ", men det är jag inte.
Jag är inte negativ, inte svår att förstå eller bitter.
Jag är förvånansvärt okomplicerad för den som orkar lyssna.

vad jag önskar att du får

allt det där som du vill åt

jag önskar seglen tar dig med

till en oupptäckt planet

ingenting av det här

ingenting av det där

jag önskar dig allt vackert för du är

det bästa som jag vet

droppen!

Fan så less jag ÄRRRRR!
Det känns inte kul, ingenting, inte minsta jävla lilla!

Jag sover oroligt så jag är alltid trött, jag är ensam, jag har tråkigt som satan, Thåström spelar 23.15 ikväll (jag kommer höra mitt hjärta brista) och jag har förmodligen en könssjukdom!
Jag hatar det här.
Jag är så arg så jag vill dö!
Det känns som om jag har ett privat jävla moln som följer mig överallt.
Seriöst, meningslösheten spränger och rastlösheten bränns.
Gotta get away.
Need excitement.

Frustration över mänskligheten.

jag skiter i vilket och går alltid hem först

jag sover mycket mer än jag borde

jag vet att det går över och kommer kännas mycket bättre

men varför är man alltid en jävla nybörjare på sånt här?

what to do

Jag är inte ens säker på att jag vill bli polis längre....
Alltså fan..
Jag önskar att jag visste mer om mig själv..

blir det värre än såhär..

Jag vet inte vad jag håller på med längre.

Inatt har jag drömt, oavbrutet, om Stockholm.

Vad är det som gör att jag vill det då? det är egentligen inte själva Stockholm som lockar, eller jo, självklart - det är vackert, men det som lockar är att ta sig härifrån.

Jag kan inte med ord beskriva hur less jag är på Åsele, Lycksele, Umeå och samma människor vart jag än vänder mig.

Nu ska alla mina vänner inte tro att jag vill bort från dom, men med tanke på alla miljarder människor i världen vore det konstigt om jag nöjde mig med de relationer jag redan har.

Jag vill se mig om, upptäcka saker och vara fri.

Vad innebär frihet?

Jag vet inte, helt ärligt, men det jag känner nu är inte frihet.

Jag hatar att folk ska göra saker i sommar.

Jag hatar att folk ska på festivaler och till Stockholm.

Jag kan uppriktigt säga att jag skulle kunna slapa dessa människor och svära dem i ansiktet.

Frustration är ordet.

Jag är grymt missnöjd med att ha max 2-dagars ledighet på raken och inga bestämda planer för framtiden.

Uttalade planer, ja, men som bekant får jag sällan som jag vill.

Jag SKA flytta till Stockholm inom en snar framtid - easy as that.

Om jag så ska flytta själv för att få det gjort, so be it.

Jag tänker inte ruttna bort här utan visioner och drömmar.

Om jag stannar här så dör jag.

jag har ingen plan B

och jag har ingen plan C

så knockout

jag tycker det klär dig!

ja bjuuu

det är ett hårt liv

trying to recover from a devils hangover

Oh, my, god.
SÅ bakis är jag!
Idag kommer jag lida.
Jag hatar det faktum att jag inte kan sova då jag druckit.. det är ju nu jag behöver sova!
fan, nu känns det ju bara drygt att festa imorgon;P

Aaaanyway.. bakisångest -> vissa nummer borde raderas temporärt då man dricker.
Jag raderar dessa imorgon - promise!
Nu ska jag lägga mig i sängen och vänta på att Linnéa ska vakna.. sigh..

Puss och kram <3

hmm

Uppe rätt tidigt ändå!
Det är för att jag snart ska och sola och sedan ska jag packa - för jag ska till Lycksele idag.
Vi måste öva på att fixa mitt hår and such, vilket kommer suga är jag rädd:S

De senaste 2 nätterna har jag lagt mig i sängen före 12.. utan att ha varit trött.
Jag har bara legat och tänkt tills jag somnat.
Det ÄR det värsta man kan göra!
Jag måste fylla mitt huvud med annat så att jag inte tänker... seriously.

I'm never sure

and maybe I should want to be blind

I think I love you more

Than you like me

Because this is even crossing my mind

the truth about the truth - it hurts

Jaha, så jag ska alltså dra det här i korta drag hade jag tänkt, men det kommer inte gå.

Vi bestämde alltså i fredags att jag skulle hälsa på honom i Sidensjö.
"kom och kolla på fotboll med mig imorgon".
Hans föräldrar var inte hemma heller så jag tyckte det lät bra.
Vaknade 7, av nervositet! Bussen skulle gå 12.
Jag duschade, sminkade mig, valde kläder, packade, kunde VERKLIGEN inte äta!! och jag var iaf sen.
Det tar ungefär 90 minuter till Ö-vik och jag tror aldrig jag mått så illa i hela mitt liv! kände mig ful och konstig i vanlig ordning med.. Linnéa sa "han är kille, sånt märker han inte" haha..
Han stod iaf och väntade på mig då bussen kom - kraaam.
Det var pinsam tystnad i bilen de där 3 milen.. vilket han tyckte var obevämt för han sa allt möjligt konstigt för att försöka få igång en konversation.

Aaaanyway. Det var värsta fint i Sidensjö!

Jag orkar inte dra allt i detalj, som ni förstår.
Vi såg på Family guy, han har typ alla avsnitt, jag läste en tjejtidning och han gnällde konstigt hela tiden men ville inte säga varför.. haha cute. - det var för att han ville ha en puss btw, men vågade inte fråga eller göra något.
Vi blev även bjudna på middag hos hans farmor men det vågade jag inte.
Vi såg fotboll, Sverige - Danmark, och det är alltid lika kul hur killar reagerar;D han blev sur för att dom förlorade.
Jag kan inte ens börja att beskriva hur mysigt det var, faktiskt.
Nog för att jag satt i soffan och han typ låg på mig, men iaf.
Jag lade olustigt nog även märke till att hans blick fortfarande gör mig generad.

Vi såg därefter hajen, för att han tycker den är bra.. hmm...
Men vi såg väl inte så mycket haj egentligen.. vi pratade mest och så.
Jobbig konversation.
Lets not speak of it again.
Det är svårt det här.
Menar, jag vet inte vart mitt liv är på väg, han ska plugga, det tar fan hela dagen att åka buss till Ö-vik med för det går inga direktbussar från Åsele så man måste först till Umeå! Helt jävla sjukt är det för det är egentligen bara 14 mil Åsele - Ö-vik men all of a sudden blir det över 25.
Det är orättvist.
Ska man bygga ett förhållande på att man KANSKE kan träffas 1 helg i månaden?
Det vill ingen... det blir svårt att connecta då.
Så det blir "vänner", "ihop" eller "inget".
Vi bestämde ett mellanting av något slag.
För vi är ju vänner, vi pratar dagligen och så, men då vi är på samma ställe så är det faktiskt svårt att bara vara vänner.
Vi träffas då vi kan.
Jag vill ha honom i mitt liv iaf.

Haha, det är roligt hur öppen jag är! Anyone kan ju läsa.. men vadå, det här är så alldagligt som det kan bli egentligen - det händer alla.
Fel tid i livet.

Vi pratade iaf inte hela natten den här gången, vi kramades mest.
Igår såg vi mest family guy och ja.. lite privata grejer.
Hans föräldrar och syrra kom igår så jag kände mig lite obekväm, for alltså hem.
Det känns bara mer komplicerat om jag träffar dom också.
Han skjutsade mig till bussen, vi pratade, kramades, kysstes en gång till och sedan sa han "vi får prata sedan".

Det kändes inte så tungt i hjärtat, faktiskt.
Vad ska man göra?
Jag är glad att jag har träffat honom och jag har inte bråttom.
Han är speciell, verkligen:)
Så, hur seriös är jag med mina känslor kanske ni undrar?
Han är en fin vän, han är mysig och snäll, han får mig att skratta - jag tycker mycket om honom, men det är allt, jag hoppas det inte blir mer på ett bra tag, det skulle svida så hemskt.

Jag är en väldigt emotionell människa, I know that.
Det är klart att det känns dumt och lite jobbigt, men det gör ingenting.
Jag vet vad han tycker om mig även om jag önskar att jag kände honom mer så jag visste vart jag har honom.. jag hatar att vara osäker.
Det är inte meningen att det ska gå lätt för mig helt enkelt.
Om det går lätt kanske det inte är värt att ha..
vi ses.

I'm a war of head versus heart

And it's always this way

My head is weak, my heart always speaks

Before I know what it will say

I will tell about it later

For ju som sagt till Ö-vik i lördags, eller rättare sagt 3 mil utanför.
Var SÅ nervös - jag spydde nästan.
Jag ringde Linnéa som moraliskt stöd, tack!
Jag berättar senare hur det gick.

so tired I couldn't even sleep

Men den här tanten fick mig just att skratta konstant i 10 minuter XD
Haha - du kommer bli en awesome tant Linnéa!

never satisfied!

Han ringde ikväll och nu är jag bjuden till Ö-vik..
Fan, nu blev jag nervös igen.

your life is what your thoughts make it.

kom hit ska du få en puss...

Dålig uppdatering I know.
Men igår beställdes klänning till studenten.. sen, jag vet.
Mitt hår har kommit.
Jag ska klippa mig och färga på tisdag.
SKOLAN ÄR SLUT!

Helgen fortlöper dock inte alls som jag vill.
För att citera en viss låt "varför slösa med tiden och förneka vad vi egentligen båda vill".
Svårt att lista ut vem det handlar om? nej, didn't thought so.
Jag pratar aldrig om Johan med någon, bara här.
Han var ju här förra helgen - jag var nervös som SATAN!
Vi har pratat 6 månader och förra fredag bestämdes det "jag kommer imorgon".
Jag drog ut på det som faan hela lördagen.. jag var nervös och tyckte att jag var ful, ungefär.
Färgade håret, duschade, sminkade om mig 3 gånger, bytte kläder 14 gånger.
Johan, stackaren, var först hos sin syster som bor 50 meter från där jag bor, men han var tvungen att gå då hon skulle på fest.
Eftersom jag vägrade att han skulle få komma till mig och kolla på då jag sminkar mig så började han gå runt och hamnade på kungsgatan - nära stan alltså.
Han VAR bitter.. trodde inte att jag ville träffa honom fast han kommit för min skull.
Att killar inte förstår - klart jag vill! men jag var ju dönervös.

Iaf.. han skriver "kom och rädda mig nu" efter att ha virrat runt med sin sprit som han inte kunde dricka för att han inte hade glas i cirka 2 timmar.
Jag börjar gå mot uni där han ska befinna sig.
Han sitter i parken brevid uni och märker mig inte då jag kommer.
Jag sätter mig ned på bänken brevid honom,rädd att han ska vara sur. Han tittar upp och ler "hej".. jag får en lång kram.
Vi går in mot stan och pratar, oavbrutet!
Det liksom klickar och efter 15 minuter tar han min hand.
Eftersom jag, thoughtfully, tog med mig plastglas så bestämmer vi att vi ska sätta oss nånstans och vänta på hans vänner som kommer från ö-vik och på min vän Simone.

Vi går ner till kajen, det är mycket folk så vi börjar gå längst med älven...
vi går rätt långt och när det inte längre finns folk sätter vi oss ned brevid varandra och pratar.
Han blandar en grogg, som förövrigt var äcklig, och lägger mina ben över hans.
Han tittar mig i ögonen hela tiden och jag hatar det för jag blir generad... shit vilka ögon.
Efter ett tag ringer dock alla och vill att vi ska komma till stan, han frågar "vill du? för egentligen vill jag inte".. jag svarar "jag vill inte vara tjejen som inte låter killen vara med sina kompisar, kom så går vi".

Får iaf träffa hans vänner men de drar rätt fort så vi lullar runt på stan med Simone <3.
Det blir liksom mer och mer intimt (hålla hand, kramas) och tillslut böjer jag mig fram och kysser honom. Välkommet tydligen för han kysser mig tillbaka. Plöstligt säger han "jag gillar dig.. jag gillar dig som mer än vän.".. vad ska jag säga? jag bara ler, tar hans hand i min och kysser den.
Han vill fara från stan runt 1 så vi lämnar Simone och börjar gå tillbaka - vilket var typ det roligaste nånsin för vi har otroligt lik humor!
Han följer mig upp då vi kommit till Ålidhem efter cirka 45 minuter.
Vi lägger oss i sängen med kläderna på och pratar.
Vid 3 tar vi av oss kläderna och fortsätter prata.
Då klockan slår 6 pratar vi fortfarande.
Vi håller om varandra och jag blir fortfarande generad då han kollar på mig eller leker med mitt hår.
Vid 7 somnar jag med mitt ansikte mot hans hals.
Vid 9 vaknar vi och fortsätter prata till kanske 12.
Hans buss till Ö-vik går dock 14 så han kan inte stanna så mycket längre...
Han säger "jag hatar att tiden går så fort", jag säger "krama mig".
Vi kramas i över 1 timme innan han kysser mig hej då.
Jag ligger kvar i sängen medan han går ut och då jag hör dörren slå igen springer jag upp och kollar ut genom fönstret för att få se honom lite till.

Jag sätter mig i soffan då han försvunnit och tänker "shit vilka ögon"... såna där ögon som får en att sluta tänka, ögonen som jag sett in i hela natten....
Jag saknar ögonen.
Jag saknar läpparna.
Jag saknar skratten och andetagen mot min hals.

Han ska gå i skola i Gävle till hösten.
Jag hatar det.
Jag vill vara med honom nu... han är ensam hemma i Ö-vik.
Varför är jag inte med honom nu?
För jag vågar inte bli kär.
Det är bara dumt för jag vill bli kär.
Be mig komma till dig.
Snälla, be mig en gång till så säger jag ja..

This time I wonder what it feels like
To find the one in this life
The one we all dream of
But dreams just aren't enough

but I let go

Just because somebody doesn't love you the way you want them to doesn't mean they don't love you with everything they got.

for a minute or two

I get so distracted
By some peoples reactions
That I don't see my own faults
For what they are

At times so self destructive
With no intent or motive
But behind this emotion,
There lies a sensible heart