Det känns inte kul, ingenting, inte minsta jävla lilla!
Jag sover oroligt så jag är alltid trött, jag är ensam, jag har tråkigt som satan, Thåström spelar 23.15 ikväll (jag kommer höra mitt hjärta brista) och jag har förmodligen en könssjukdom!
Jag hatar det här.
Jag är så arg så jag vill dö!
Det känns som om jag har ett privat jävla moln som följer mig överallt.
Seriöst, meningslösheten spränger och rastlösheten bränns.
Gotta get away.
Need excitement.
Frustration över mänskligheten.
jag skiter i vilket och går alltid hem först
jag sover mycket mer än jag borde
jag vet att det går över och kommer kännas mycket bättre
men varför är man alltid en jävla nybörjare på sånt här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar