kom hit ska du få en puss...

Dålig uppdatering I know.
Men igår beställdes klänning till studenten.. sen, jag vet.
Mitt hår har kommit.
Jag ska klippa mig och färga på tisdag.
SKOLAN ÄR SLUT!

Helgen fortlöper dock inte alls som jag vill.
För att citera en viss låt "varför slösa med tiden och förneka vad vi egentligen båda vill".
Svårt att lista ut vem det handlar om? nej, didn't thought so.
Jag pratar aldrig om Johan med någon, bara här.
Han var ju här förra helgen - jag var nervös som SATAN!
Vi har pratat 6 månader och förra fredag bestämdes det "jag kommer imorgon".
Jag drog ut på det som faan hela lördagen.. jag var nervös och tyckte att jag var ful, ungefär.
Färgade håret, duschade, sminkade om mig 3 gånger, bytte kläder 14 gånger.
Johan, stackaren, var först hos sin syster som bor 50 meter från där jag bor, men han var tvungen att gå då hon skulle på fest.
Eftersom jag vägrade att han skulle få komma till mig och kolla på då jag sminkar mig så började han gå runt och hamnade på kungsgatan - nära stan alltså.
Han VAR bitter.. trodde inte att jag ville träffa honom fast han kommit för min skull.
Att killar inte förstår - klart jag vill! men jag var ju dönervös.

Iaf.. han skriver "kom och rädda mig nu" efter att ha virrat runt med sin sprit som han inte kunde dricka för att han inte hade glas i cirka 2 timmar.
Jag börjar gå mot uni där han ska befinna sig.
Han sitter i parken brevid uni och märker mig inte då jag kommer.
Jag sätter mig ned på bänken brevid honom,rädd att han ska vara sur. Han tittar upp och ler "hej".. jag får en lång kram.
Vi går in mot stan och pratar, oavbrutet!
Det liksom klickar och efter 15 minuter tar han min hand.
Eftersom jag, thoughtfully, tog med mig plastglas så bestämmer vi att vi ska sätta oss nånstans och vänta på hans vänner som kommer från ö-vik och på min vän Simone.

Vi går ner till kajen, det är mycket folk så vi börjar gå längst med älven...
vi går rätt långt och när det inte längre finns folk sätter vi oss ned brevid varandra och pratar.
Han blandar en grogg, som förövrigt var äcklig, och lägger mina ben över hans.
Han tittar mig i ögonen hela tiden och jag hatar det för jag blir generad... shit vilka ögon.
Efter ett tag ringer dock alla och vill att vi ska komma till stan, han frågar "vill du? för egentligen vill jag inte".. jag svarar "jag vill inte vara tjejen som inte låter killen vara med sina kompisar, kom så går vi".

Får iaf träffa hans vänner men de drar rätt fort så vi lullar runt på stan med Simone <3.
Det blir liksom mer och mer intimt (hålla hand, kramas) och tillslut böjer jag mig fram och kysser honom. Välkommet tydligen för han kysser mig tillbaka. Plöstligt säger han "jag gillar dig.. jag gillar dig som mer än vän.".. vad ska jag säga? jag bara ler, tar hans hand i min och kysser den.
Han vill fara från stan runt 1 så vi lämnar Simone och börjar gå tillbaka - vilket var typ det roligaste nånsin för vi har otroligt lik humor!
Han följer mig upp då vi kommit till Ålidhem efter cirka 45 minuter.
Vi lägger oss i sängen med kläderna på och pratar.
Vid 3 tar vi av oss kläderna och fortsätter prata.
Då klockan slår 6 pratar vi fortfarande.
Vi håller om varandra och jag blir fortfarande generad då han kollar på mig eller leker med mitt hår.
Vid 7 somnar jag med mitt ansikte mot hans hals.
Vid 9 vaknar vi och fortsätter prata till kanske 12.
Hans buss till Ö-vik går dock 14 så han kan inte stanna så mycket längre...
Han säger "jag hatar att tiden går så fort", jag säger "krama mig".
Vi kramas i över 1 timme innan han kysser mig hej då.
Jag ligger kvar i sängen medan han går ut och då jag hör dörren slå igen springer jag upp och kollar ut genom fönstret för att få se honom lite till.

Jag sätter mig i soffan då han försvunnit och tänker "shit vilka ögon"... såna där ögon som får en att sluta tänka, ögonen som jag sett in i hela natten....
Jag saknar ögonen.
Jag saknar läpparna.
Jag saknar skratten och andetagen mot min hals.

Han ska gå i skola i Gävle till hösten.
Jag hatar det.
Jag vill vara med honom nu... han är ensam hemma i Ö-vik.
Varför är jag inte med honom nu?
För jag vågar inte bli kär.
Det är bara dumt för jag vill bli kär.
Be mig komma till dig.
Snälla, be mig en gång till så säger jag ja..

This time I wonder what it feels like
To find the one in this life
The one we all dream of
But dreams just aren't enough