blir det värre än såhär..

Jag vet inte vad jag håller på med längre.

Inatt har jag drömt, oavbrutet, om Stockholm.

Vad är det som gör att jag vill det då? det är egentligen inte själva Stockholm som lockar, eller jo, självklart - det är vackert, men det som lockar är att ta sig härifrån.

Jag kan inte med ord beskriva hur less jag är på Åsele, Lycksele, Umeå och samma människor vart jag än vänder mig.

Nu ska alla mina vänner inte tro att jag vill bort från dom, men med tanke på alla miljarder människor i världen vore det konstigt om jag nöjde mig med de relationer jag redan har.

Jag vill se mig om, upptäcka saker och vara fri.

Vad innebär frihet?

Jag vet inte, helt ärligt, men det jag känner nu är inte frihet.

Jag hatar att folk ska göra saker i sommar.

Jag hatar att folk ska på festivaler och till Stockholm.

Jag kan uppriktigt säga att jag skulle kunna slapa dessa människor och svära dem i ansiktet.

Frustration är ordet.

Jag är grymt missnöjd med att ha max 2-dagars ledighet på raken och inga bestämda planer för framtiden.

Uttalade planer, ja, men som bekant får jag sällan som jag vill.

Jag SKA flytta till Stockholm inom en snar framtid - easy as that.

Om jag så ska flytta själv för att få det gjort, so be it.

Jag tänker inte ruttna bort här utan visioner och drömmar.

Om jag stannar här så dör jag.

jag har ingen plan B

och jag har ingen plan C

så knockout