the truth about the truth - it hurts

Jaha, så jag ska alltså dra det här i korta drag hade jag tänkt, men det kommer inte gå.

Vi bestämde alltså i fredags att jag skulle hälsa på honom i Sidensjö.
"kom och kolla på fotboll med mig imorgon".
Hans föräldrar var inte hemma heller så jag tyckte det lät bra.
Vaknade 7, av nervositet! Bussen skulle gå 12.
Jag duschade, sminkade mig, valde kläder, packade, kunde VERKLIGEN inte äta!! och jag var iaf sen.
Det tar ungefär 90 minuter till Ö-vik och jag tror aldrig jag mått så illa i hela mitt liv! kände mig ful och konstig i vanlig ordning med.. Linnéa sa "han är kille, sånt märker han inte" haha..
Han stod iaf och väntade på mig då bussen kom - kraaam.
Det var pinsam tystnad i bilen de där 3 milen.. vilket han tyckte var obevämt för han sa allt möjligt konstigt för att försöka få igång en konversation.

Aaaanyway. Det var värsta fint i Sidensjö!

Jag orkar inte dra allt i detalj, som ni förstår.
Vi såg på Family guy, han har typ alla avsnitt, jag läste en tjejtidning och han gnällde konstigt hela tiden men ville inte säga varför.. haha cute. - det var för att han ville ha en puss btw, men vågade inte fråga eller göra något.
Vi blev även bjudna på middag hos hans farmor men det vågade jag inte.
Vi såg fotboll, Sverige - Danmark, och det är alltid lika kul hur killar reagerar;D han blev sur för att dom förlorade.
Jag kan inte ens börja att beskriva hur mysigt det var, faktiskt.
Nog för att jag satt i soffan och han typ låg på mig, men iaf.
Jag lade olustigt nog även märke till att hans blick fortfarande gör mig generad.

Vi såg därefter hajen, för att han tycker den är bra.. hmm...
Men vi såg väl inte så mycket haj egentligen.. vi pratade mest och så.
Jobbig konversation.
Lets not speak of it again.
Det är svårt det här.
Menar, jag vet inte vart mitt liv är på väg, han ska plugga, det tar fan hela dagen att åka buss till Ö-vik med för det går inga direktbussar från Åsele så man måste först till Umeå! Helt jävla sjukt är det för det är egentligen bara 14 mil Åsele - Ö-vik men all of a sudden blir det över 25.
Det är orättvist.
Ska man bygga ett förhållande på att man KANSKE kan träffas 1 helg i månaden?
Det vill ingen... det blir svårt att connecta då.
Så det blir "vänner", "ihop" eller "inget".
Vi bestämde ett mellanting av något slag.
För vi är ju vänner, vi pratar dagligen och så, men då vi är på samma ställe så är det faktiskt svårt att bara vara vänner.
Vi träffas då vi kan.
Jag vill ha honom i mitt liv iaf.

Haha, det är roligt hur öppen jag är! Anyone kan ju läsa.. men vadå, det här är så alldagligt som det kan bli egentligen - det händer alla.
Fel tid i livet.

Vi pratade iaf inte hela natten den här gången, vi kramades mest.
Igår såg vi mest family guy och ja.. lite privata grejer.
Hans föräldrar och syrra kom igår så jag kände mig lite obekväm, for alltså hem.
Det känns bara mer komplicerat om jag träffar dom också.
Han skjutsade mig till bussen, vi pratade, kramades, kysstes en gång till och sedan sa han "vi får prata sedan".

Det kändes inte så tungt i hjärtat, faktiskt.
Vad ska man göra?
Jag är glad att jag har träffat honom och jag har inte bråttom.
Han är speciell, verkligen:)
Så, hur seriös är jag med mina känslor kanske ni undrar?
Han är en fin vän, han är mysig och snäll, han får mig att skratta - jag tycker mycket om honom, men det är allt, jag hoppas det inte blir mer på ett bra tag, det skulle svida så hemskt.

Jag är en väldigt emotionell människa, I know that.
Det är klart att det känns dumt och lite jobbigt, men det gör ingenting.
Jag vet vad han tycker om mig även om jag önskar att jag kände honom mer så jag visste vart jag har honom.. jag hatar att vara osäker.
Det är inte meningen att det ska gå lätt för mig helt enkelt.
Om det går lätt kanske det inte är värt att ha..
vi ses.

I'm a war of head versus heart

And it's always this way

My head is weak, my heart always speaks

Before I know what it will say

I will tell about it later

For ju som sagt till Ö-vik i lördags, eller rättare sagt 3 mil utanför.
Var SÅ nervös - jag spydde nästan.
Jag ringde Linnéa som moraliskt stöd, tack!
Jag berättar senare hur det gick.

so tired I couldn't even sleep

Men den här tanten fick mig just att skratta konstant i 10 minuter XD
Haha - du kommer bli en awesome tant Linnéa!

never satisfied!

Han ringde ikväll och nu är jag bjuden till Ö-vik..
Fan, nu blev jag nervös igen.

your life is what your thoughts make it.

kom hit ska du få en puss...

Dålig uppdatering I know.
Men igår beställdes klänning till studenten.. sen, jag vet.
Mitt hår har kommit.
Jag ska klippa mig och färga på tisdag.
SKOLAN ÄR SLUT!

Helgen fortlöper dock inte alls som jag vill.
För att citera en viss låt "varför slösa med tiden och förneka vad vi egentligen båda vill".
Svårt att lista ut vem det handlar om? nej, didn't thought so.
Jag pratar aldrig om Johan med någon, bara här.
Han var ju här förra helgen - jag var nervös som SATAN!
Vi har pratat 6 månader och förra fredag bestämdes det "jag kommer imorgon".
Jag drog ut på det som faan hela lördagen.. jag var nervös och tyckte att jag var ful, ungefär.
Färgade håret, duschade, sminkade om mig 3 gånger, bytte kläder 14 gånger.
Johan, stackaren, var först hos sin syster som bor 50 meter från där jag bor, men han var tvungen att gå då hon skulle på fest.
Eftersom jag vägrade att han skulle få komma till mig och kolla på då jag sminkar mig så började han gå runt och hamnade på kungsgatan - nära stan alltså.
Han VAR bitter.. trodde inte att jag ville träffa honom fast han kommit för min skull.
Att killar inte förstår - klart jag vill! men jag var ju dönervös.

Iaf.. han skriver "kom och rädda mig nu" efter att ha virrat runt med sin sprit som han inte kunde dricka för att han inte hade glas i cirka 2 timmar.
Jag börjar gå mot uni där han ska befinna sig.
Han sitter i parken brevid uni och märker mig inte då jag kommer.
Jag sätter mig ned på bänken brevid honom,rädd att han ska vara sur. Han tittar upp och ler "hej".. jag får en lång kram.
Vi går in mot stan och pratar, oavbrutet!
Det liksom klickar och efter 15 minuter tar han min hand.
Eftersom jag, thoughtfully, tog med mig plastglas så bestämmer vi att vi ska sätta oss nånstans och vänta på hans vänner som kommer från ö-vik och på min vän Simone.

Vi går ner till kajen, det är mycket folk så vi börjar gå längst med älven...
vi går rätt långt och när det inte längre finns folk sätter vi oss ned brevid varandra och pratar.
Han blandar en grogg, som förövrigt var äcklig, och lägger mina ben över hans.
Han tittar mig i ögonen hela tiden och jag hatar det för jag blir generad... shit vilka ögon.
Efter ett tag ringer dock alla och vill att vi ska komma till stan, han frågar "vill du? för egentligen vill jag inte".. jag svarar "jag vill inte vara tjejen som inte låter killen vara med sina kompisar, kom så går vi".

Får iaf träffa hans vänner men de drar rätt fort så vi lullar runt på stan med Simone <3.
Det blir liksom mer och mer intimt (hålla hand, kramas) och tillslut böjer jag mig fram och kysser honom. Välkommet tydligen för han kysser mig tillbaka. Plöstligt säger han "jag gillar dig.. jag gillar dig som mer än vän.".. vad ska jag säga? jag bara ler, tar hans hand i min och kysser den.
Han vill fara från stan runt 1 så vi lämnar Simone och börjar gå tillbaka - vilket var typ det roligaste nånsin för vi har otroligt lik humor!
Han följer mig upp då vi kommit till Ålidhem efter cirka 45 minuter.
Vi lägger oss i sängen med kläderna på och pratar.
Vid 3 tar vi av oss kläderna och fortsätter prata.
Då klockan slår 6 pratar vi fortfarande.
Vi håller om varandra och jag blir fortfarande generad då han kollar på mig eller leker med mitt hår.
Vid 7 somnar jag med mitt ansikte mot hans hals.
Vid 9 vaknar vi och fortsätter prata till kanske 12.
Hans buss till Ö-vik går dock 14 så han kan inte stanna så mycket längre...
Han säger "jag hatar att tiden går så fort", jag säger "krama mig".
Vi kramas i över 1 timme innan han kysser mig hej då.
Jag ligger kvar i sängen medan han går ut och då jag hör dörren slå igen springer jag upp och kollar ut genom fönstret för att få se honom lite till.

Jag sätter mig i soffan då han försvunnit och tänker "shit vilka ögon"... såna där ögon som får en att sluta tänka, ögonen som jag sett in i hela natten....
Jag saknar ögonen.
Jag saknar läpparna.
Jag saknar skratten och andetagen mot min hals.

Han ska gå i skola i Gävle till hösten.
Jag hatar det.
Jag vill vara med honom nu... han är ensam hemma i Ö-vik.
Varför är jag inte med honom nu?
För jag vågar inte bli kär.
Det är bara dumt för jag vill bli kär.
Be mig komma till dig.
Snälla, be mig en gång till så säger jag ja..

This time I wonder what it feels like
To find the one in this life
The one we all dream of
But dreams just aren't enough

but I let go

Just because somebody doesn't love you the way you want them to doesn't mean they don't love you with everything they got.

for a minute or two

I get so distracted
By some peoples reactions
That I don't see my own faults
For what they are

At times so self destructive
With no intent or motive
But behind this emotion,
There lies a sensible heart