Could it drag a tear from your cold eyes

Så var helgen slut.
Jag är inte på något sätt redo för en ny arbetsvecka, är jag nånsin?
Ska strax kamma igenom mitt äckliga hår och sedan gå ut och vänta på bussjäveln.
Seriöst, varför känns allt så trist?
För lat för att göra något men för rastlös för att vara stilla. Det är uttröttande.

Jag är inte byggd för att inte vara konstant glad.
Minsta lilla svacka och att gräva ner sig är ett faktum.
Där är jag och Gustaf väldigt olika.
Om han är ledsen tänker han på allt positivt och fint som han har - glad igen.
När jag är ledsen vill jag skjuta mig i huvudet.
Varför är inte jag positiv? Fick jag varenda dålig gen som mina föräldrar hade att erbjuda?
Jag har inga pigment, blir lätt tjock OCH har inte en positiv synaps i mitt huvud. TACK, det kan jag använda mig av!
Tjock, rosa och förbannad.

Jag tycker inte synd om mig själv, jag är förbannad på mig själv. Fan också.
Jag ska ta det och vända till något positivt, promise.

Letar mönster i gatan
Ibland så ser jag nåt system
Ibland ser jag vart jag skulle
Ibland så ser jag bara sten