Att ta död på en tjockis

Idag firar jag och Robert 1 år.
Det har inte märkts än! Han började jobba 7, jag steg upp 9 och sedan dess har jag pluggat, sett anime, sminkat mig och ätit mörk choklad (i ett försök att fira lite). Bra initativ att sminka mig, var ett tag sedan sist, men det där med chokladen kunde jag ha skippat.

Jag tror dom flesta vill gå ned i vikt, åtminstonde om du är tjej.
Och vad måste man göra då? Jo, sluta trycka i sig!
Det är egentligen lätt att inte öppna munnen, tugga och svälja om man vet att det är onyttigt.
Så varför gör man det?
Det är gott? jo visst, men bara dom där 3 sekunderna tills man får ångest över det. Var det värt det då? nää, egentligen inte. Gör det dig lycklig? ja, i dom där 3 sekunderna.
Tänk att få på sig där där smaljeansen! DET skulle göra mig lyckligt (för ja, jag har faktiskt ett par sådana, som mall).
Men det verkar vara förbannat svårt att inte äta fett.
Det är så lätt att bestämma sig då man nyss hällt i sig en chipspåse, sedan då man vaknar dagen efter skulle man kunna hälla i sig 2 till.
Jag försöker visualisera hur jag vill se ut.
Ibland visualiserar jag även hur förbannat avundsjuka alla skulle bli om jag kom och såg ut som en fotomodell. Det funkar på träningen då det svider som mest!
Men i grund och botten vill jag inte vara snygg för någon annan än mig.
Jag vill kliva upp och ta på mig precis vad som helst och ändå vara snygg.
Gå in på topshop, köpa den absolut tightaste klänningen och faktiskt få den över vaderna.

Nu blev ju det här ett konstigt inlägg, men faktiskt så kretsar det här mycket i mina tankar.
Om man vill vara smal, så är det så enkelt.
Man måste bara ta död på den där jävla tjockisen.