thank you

Gud en sådan ångest!
Klev upp 08.30 och sedan dess har jag bara läst allt jag kunnat för att försöka vara beredd på att prata med en japan.
Höll på att spy 15 min innan så jag ringde Amanda, det hjälpte lite.
Iaf så... MVG!
Jag kan inte tro det! Vad är hon van vid för idioter?
Jag fick läsa alla hiragana, hon frågade vad det fanns för olika fraser (typ ohayo gozaimasu), jag fick läsa en sida med dialoger och ställa olika frågor till henne. Och sedan översätta!
Jag kände hur jag svettades när hon bad mig översätta "hans japanska kompis" till japanska. Men I nailed it! Kare no nihon-jin tomodachi såklart!
Åh thank you father!
Nu kan jag andas ut 1 vecka innan jag behöver göra det igen.

Nu ska jag skicka in skriftliga delen och sedan ska jag tönka ut middagen till Robert.

YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES