måndag 14 december 2009

I don't know if I can scream any louder

Då jag vaknade imorse tänkte jag: Om jag inte kan säga hej så jobbar jag inte.
Jag kunde inte säga hej.. men jag for på jobbet.
Varför känns det som att folk pratar med mig och frågar mycket mer än vanligt idag? - självklart för att jag inte kan svara.
Min röst är fucked.
Sköterskan sa att det inte spelar någon roll om jag viskar, det sliter också på stämbanden. I värsta fall permanent, så hon tycker jag borde stanna hemma.
Less.
Jag kan inte kommunicera med någon och allra minst med döva dementa!
Sjukt irriterande.
Jag måste har varit Hitler i mitt förra liv, tur är verkligen det sista jag har.

Ska snart tillbaka till jobbet och uthärda 3,5 timmar av konstant önskan att gå hem, lägga mig under täcket och bli omhändertagen.

Nu spillde jag mjölk över hela golvet också, mitt liv känns som ett dåligt skämt just nu.


Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand

3 kommentarer:

Hennes Kungliga Majestät sa...

hahahaah, jag gillare! :D

Robert sa...

Stå bara där söt och säg inget när nån frågar! Blir dom jobbiga spring iväg fort så de inte ser vars du sprang!

Robert sa...

Stå bara där söt och säg inget när nån frågar! Blir dom jobbiga spring iväg fort så de inte ser vars du sprang!