for the last time

Japp, för sista gången hoppas jag att jag infinner mig i Lycksele denna tid på dygnet.

Den senaste veckan har jag känt på ett lustigt, lite irriterande, sätt.
Det förstärktes ytterligare klockan 07.04 imorse då bussen mot Lycksele passerade över Statoilbron. Vattnet var spegelblankt, solen lyste så att mina ögon tårades och jag visste inte vart skogen tog slut och himlen började.
Kanske var det trötthet, galenskap eller det faktum att jag håller på att få världens förkylning.. eller så älskar jag Åsele.
Därav inte sagt att jag vill bo där i hela mitt liv, men jag börjar undra varför jag har så bråttom därifrån.
Varför vill jag bort från min familj och stället jag växt upp på innan jag egentligen kan?
Jag tror att jag bara känner en press på mig att jag måste bli något, göra något och se så mycket jag kan.
Egentligen har jag inte bråttom..
jag är ung och har massor med tid.. varför stressar jag sönder det?

Nu tycker ni jag är knäpp och aldrig kan bestämma mig.
Jag tänker tillbaka på min syos ord då jag satt på hennes arbetsrum i djup ångest över mitt liv.
"Ibland tar det tid att komma på vad man vill. Ibland måste man ändra ett beslut."

Hjärnan värkte
Hjärtat värkte