Det är faktiskt en förbaskat bra serie! Avklätt och vampyrer, what isn't there to like?
Man blir en annan människa direkt det blir mörkt och tyst, har ni också märkt det?
Alla tankar låter så högt och alla känslor man har liksom sväller.
Ikväll är känslan en sorts förvirring över framtiden.
Jag vill till Stockholm, so badly, men sedan då?
Vad ska jag göra där? vad vill jag bli egentligen? Kan ingen bara välja åt mig.
Jag är osäker på i princip allt i mitt liv just nu.
Framtid, vänner, familj, känslor.. allt är som det inte borde ungefär.
Det finns tydligen inga regler alls i det här spelet.
Ingen utgångspunkt what so ever, marken är lika ostabil överallt.
Jag borde ha fått skaffa mig mer levnadserfarenhet innan allt blev fel och osäkert.
jag sjunger för mig själv fastän jag vet
att sånt kan kallas ensamhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar