Jag är irriterad.
Detta kan bero på att jag skjutit upp min mens i nästan 1 vecka och nu är i obalans, men jag tror att jag mest vill använda det som ursäkt.
Ni vet då man bestämt något med någon, har gjort en plan liksom, och sedan ändrar personen planen utan att säga något.. JAG HATAR DET!
Helt plötsligt innefattar planen andra människor och andra saker.
Men ingen frågade dig om det.
Det var MIN plan som jag ville ha med DIG i.
tell me, why isn't that enough.

Ska jag ändra planen nu?

Jag blir så less på människor.
Så fruktansvärt besviken på mig själv för att jag sänker garden och slappnar av vid fel tillfällen.
Jag ska äta choklad och se på julkalendrar, bara för att det aldrig kommer komma en bra sån igen.
När man var liten var allt roligt och fint.
Nu är inte ens julkalendern bra, det finns inte tröst i något och de man kallar sina vänner har växt upp till något annat än de var.
Är det jag som stannat i åldern?
Det känns som att alla blir äldre men jag är samma 10-åring som vill leka med mina kompisar då jag vaknar.. men mina kompisar är upptagna med skola, jobb eller killar.
När hände det här?
När blev allt materiellt och killar viktigare än de man känt sedan man var liten? de man skrattar och gråtit med och ibland varit så arg på för att de hade finare leksaker. Hur kan förtroenden brytas för saker som egentligen inte betyder något alls?
Det är inte barn som är elaka, det är vuxna som är det.

Mysteriet på Greveholm tror jag det blir!

all the time I wasted on you

all the bullshit you put me through

checking into rehab

is everything that we had

didn't mean a thing to you