måndag 5 januari 2009

du vet jag har rätt, jag har rätt, du har fel

Det är som något magiskt över det hela.
Något ouppnåerligt, men som man ändå vet att man måste få.
Jag tycker om att prata i gåtor, vilket kanske märks.
Men mest tror jag inte att någon skulle förstå.
Jag är nog rätt filosofisk, eller kanske melankolisk bara?
Medveten, det är ett mer beskrivande ord!

Jag vill ha sommarnätter, skratt, viskningar, minnen, myggbett, festivaler och hopp om att sann lycka bara kan delas av två.

Jag vet att alla inte tycker om Kent.
Men direkt då jag hör på någon låt, nästan vilken som helst, så får jag gåshud och en klump i halsen, en klump av längtan efter något större än det jag befinner mig i just nu, för det är så otillräckligt.
Jag vill se dom livé...

Kent - Generation ex

Inga kommentarer: