hur svårt kan det va?

Sitter nu hemma i Åsele i sängen och äter mentos, det är gott.
Funderar på om jag ska se en film eller något.. hade tänkt det men nu började jag tycka det känns tråkigt.
Som rubriken säger undrar jag hur svårt det egentligen är att bli nöjd med tillvaron och att kunna roa sig.
Då jag bodde i Umeå mådde jag i princip bara bra då jag var hemma i Åsele och nu spyr jag galla direkt jag är här.
HUR kan det vara så svårt att hitta på något att göra? Vad gör alla som bor här?
Det känns som om dagarna segar sig fram så ofantligt sakta så det finns inte.. måndag hela veckan.
Får panik över allt jag borde göra, som att bestämma mig för utbildning, praktik, sommarjobb etc etc.
Sedan så får jag en sån enorm abstinens efter you know what... Robert ofc.
Direkt jag kom upp på övervåningen och såg att det låg 2 täcken i min säng blev jag lite illa till mods.
Jag har nu även luktat på varje kudde för att försöka catch a scent.
Det är väl det som är kärlek antar jag, konstant saknad.

Imorgon ska jag prata med mormor och säga att jag vill att hon ska vara barnvakt åt mig nästa helg så jag kan fara till Lycksele och ha roligt.
Ja just det.. från och med tisdag är jag barnvakt i 3 veckor, kul va?
Det innebär -> Skjutsa dom på skolan på morgonen (vafan dom nu inte kan gå som alla andra för), laga mat åt dom, tvätta deras kläder, hålla reda på läxor, städa, ge hunden mat, gå ut med hunden, skjutsa Molly på kvällsaktiviteter 4 gånger i veckan, handla mat m.m m.m.
Varför föll den lotten på mig!?
Sedan verkar det som om ALLA ser det som att det är mina barn och en dödssynd att jag vill t.ex. vara ensam med min pojkvän på allahjärtansdag.
Jag citerar "Jaha...så jag ska vara ensam med flickorna då alltså??"..
Ja vafan? JAG är ju det? Och det är väl inte bara mina syskon?
Alltid ska man straffas för något.

Jag kommer förmodligen inte njuta av att sitta här ensam i 3 veckor..
Men det är bara att fortsätta andas.

Nu är det bara tysk musik som gäller.. känner mig jävligt tysk atm