let me be myself.

Jag låste in min nyckel i skåpet så den läskiga vaktmästaren kom och klippte av det.
Nu måste jag dock bära på allt.
Jag träffade syon i korridoren, på 5 minuter fick hon mig att gråta.
Jag stod alltså i korridoren och bölade!! okej, kanske inte så det hördes eller så, men jag grät iaf.
På stresshanteringen säger hon att man gråter lätt då man är stressad...det måste vara det i kombination med att syon låter som min mamma och alltid säger så jobbiga saker.

Var det såhär det skulle bli?
Är det här jag trodde att jag skulle befinna mig för 3 år sedan?
fy fan.. så besviken jag känner mig..
"Blir det värre än såhär så vill jag inte finnas till" - Kent.
Jag känner mig inte speciellt mycket som 18 år.. jag känner mig som en bitter döende tant.
Livsgnistan?
Det jobbigaste med allt just nu är att mitt humör svänger så, jag orkar inte med det.
Jag tror att jag har glas i huvudet..

I guess I just got lost

Being someone else

I tried to kill the pain

Nothing ever helped

I left myself behind

Somewhere along the way

Hoping to come back around

To find myself someday

I'll never find my heart

Behind someone else

I'll never see the light of day

Living in this cell

It's time to make my way

Into the world I knew

Take back all of these times

That I gave in to you