sick as a dog

Sitter i sängen och dricker te, omöjligt att sova. Man tycker att med feber, halsont och täppt näsa borde det gå att sova, man borde bara svimma, men icket. Har inte sovit bra på 3 nätter nu. Hoppas att jag genom ett mirakel blir frisk senast imorgon, jobbar 23 timmar sammanlagt lördag och söndag, i det här skicket är det bara att glömma. Robert och jag firar 1,5 år idag, men hur mycket firande det blir återstår att se, jag känner mig mer eller mindre död, tidvis har jag faktiskt önskat att jag fick dö! Fyfan för att vara förkyld. + att på det här stället får man inte vara sjuk ifred! Igår, efter att jag mödosamt - sittandes i badkaret - lyckats duscha av mig den värsta skiten, ringer det på dörren. Det inte bara ringer, människan som ringer på verkar tro att det brinner eller något för han ringer ganska frenetiskt. Tror att det är Robert, för vilket cp skulle ringa sådär hos ngn man inte känner? Öppnar och där står en gubbe, kanske 50 år, ser ut som en uteliggare och kommer från något baltiskt land. Ger mig en bild på sin familj där det står typ... "jag är döv. Min dotter behöver opereras, jag samlar in pengar, hjälp mig!!". Alltså så sjukt jobbigt? Hur tar man sig ur det där.. han står och försöker prata, ler och tar mig på axeln. Så där står jag, blöt, knappt påklädd med nästan 39 graders feber och allt jag kommer på att säga är "jag har inga pengar hemma". Då tittar han bara på mig och verkar inte vilja gå, trodde jag skulle bli rånmördad där ett tag, så jag tar bara i handtaget och stänger dörren. Han var obehaglig. Och det är alltid sådär, folk ringer på hela tiden! Vill ha pengar, att man ska köpa något eller gå med i något (jehovas). Vi har inte heller något titthål i dörren så jag måste ju fan öppna, men inte nu längre! Vill någon något får dom prata genom dörren. Nu ska jag dricka upp mitt te och se om jag hittar någon serie att roa mig med.