torsdag 16 juli 2009

I hear that life is overrated

Temat för inlägget är döden, det enda oundvikliga i livet.
Jag jobbar på demensboende, de flesta där är över 90 år och i slutet av sina liv, det är mitt jobb att se till att de mår bra så länge de fortfarande finns.
Inatt dog en kille här i Åsele, han blev skjuten, enligt rykten med sin egen pistol, vad som är sant vet jag inte, men han är död och finns inte längre.
Jag kan inte påstå att han var min vän.
Vi pratade en hel del förr och delade idol - thåström, jag har festat med honom några gånger också.
Han är även vän med några av mina vänner.
Om man är över 90 ska livet vara påväg åt ett håll, är man 21 har livet inte börjat.
Många säger att han förtjänar att dö, däribland min egen bror som själv inte direkt var jesusbarnet då han var yngre.
Hur kan man säga att en kille som är 21 år förtjänar att dö?
Han HAR gjort mycket skit, no doubt about it, men de som gjort MYCKET värre saker kommer ALDRIG straffas för det.
Jag har gjort massa skit som jag förtjänar att straffas för, och ni som läser har också det.
De som inte känner honom och inte vet hur hans uppväxt varit eller varför han gjort som han gjort, och ändå säger att han förtjänar det... dom kan ju fundera på vilka dom är att dömma andra. Trångsynthet är en folksjukdom.

Jag har en klump i magen för det känns fel när folk dör, speciellt på ett så litet ställe.
Jag såg honom senast igår, och nu kommer jag aldrig se honom igen, är inte det sjukt?
Jag sörjer för dina vänner och alla som älskade dig.
Mest sörjer jag för din lillebror, för jag vet att han älskade dig mest.


vem kan förklara att vapen är skitiga, fula små saker
när leksaksaffären är full av soldater

Inga kommentarer: