måndag 24 november 2008

All sane and logical

Ont i magen, andas, andas.
Tack.
Nu är jag livrädd för att dricka!
Nu förstår jag varför jag borde vara nykterist, grymt pinsamt.
Nyår blir det en cider och sedan cola, det finns inget värre än fulla tjejer.
Jag får verkligen aldrig bli sådär onykter igen, gör jag bort mig igen tar jag livet av mig, och jag skojar inte ens.
Och jag menade det inte, inte alls, inte ett ord.
Förlåt.

Nu måste jag göra min jävla svenska.

Maybe we're not supposed to be happy.
Maybe gratitude has nothing to do with joy.
Maybe being grateful means
recognizing what you have for what it is.
Appreciating small victories.
Admiring the struggle it takes simply to be human.
Maybe we're thankful for the familiar things we know.
And maybe we're thankful for the things we'll never know.
At the end of the day, the fact that we have the courage to still be standing
is reason enough to celebrate.

Inga kommentarer: