känslorna faller fritt

Höst.
Som jag hatar och älskar den.
Samtidigt som det är så otroligt vackert och mysigt så blir man trött och lite ledsen på något underligt vis.
Idag är en sån dag när livet är helt perfekt men jag kan inte le åt det.

Igår log jag iallafall.
Jag, Gustaf och Lowe drog till deras pappa och åt entrecote och var sociala.
Sedan for jag och Gustaf in till stan och såg Jägarna 2 på bio, helt okej!
Efter det tog vi en promenad runt i city och pratade, jättemysigt!
Det är helt sjukt hur jag känner för Gustaf, faktiskt.
Jag kan omöjligt titta på honom utan att le.
Jag kan omöjligt vara nära utan att ta på honom och jag saknar honom om han bara är i ett annat rum eller inte ger mig sin fulla uppmärksamhet.
Nykär, ofc, men det är på en helt ny nivå.
Det är fint utan att gå till överdrift.
Det är precis lagom en obsession, för att jag litar på honom.
Haha, nu tappade jag hela inlägget känner jag, men det är så enkelt alltihop att det gör mig helt fascinerad. Kan det vara så enkelt och inte alls göra ont? det trodde jag inte.

Jag ska städa lite nu och sedan drar jag och tränar.
Sambokilon känns inte hett.

Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet