Snart ska jag iaf träffa anledningen till större delen av det som jag är bra på med mitt liv, Linnéa. Hon åker till Stockholm imorgon, tänk om hon aldrig kommer tillbaka?
Tänk om jag och min bästa vän sedan vi var små aldrig mer kommer bo gångavstånd ifrån varandra.
Tänk om alla gånger jag behöver prata så måste jag ringa henne, och kan inte träffa henne och se parlamentet och skratta bort det onda.
Jag vet inte hur många gånger du hjälpt mig och tröstat mig då jag gråtit, eller hur många gånger du skrikit dig hes för att jag inte förstår de mest uppenbara saker, men. det spelar ingen roll. Utan dig hade gångerna då jag velat försvinna varit fler än jag orkat bära.
Vad som än händer glömmer jag dig aldrig.
Uppdate
Nu har anledningen varit här och vi skrattade som aldrig förr!:)
Trots att du åker imorgon och det är bland det ledsamaste jag varit med om i mitt lilla liv så var det skönt och roligt att träffa dig.
Jag lovar att hälsa på, och relativt snart hoppas jag!
Jag är inte orolig för hur det kommer gå för dig i Stockholm, inte ett dugg.
Du är en riktig vän och jag tror inte du kommer att ha problem med att hitta, inte jämlikar, men nästan iaf!
Vi ses snart
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar