.: How fickle is woman.

Jag orkar inte ens träna idag.
Jag har verkligen ingen självdisciplin.
Jag skulle vilja kunna träna rätt, äta rätt, tänka rätt och säga rätt saker, men icket!
Jag tror att jag kommer bli en konstnär eller en poet eller någon annan plågad människa som lider genom hela livet och är missförstådd. - lid för konsten eller brinn.
Det här är den jobbigaste tiden i livet, förutom då ens barn flyttar ut kanske!
Nu står jag i en korsning med säkert ett tiotal alternativ, och hur ska jag kunna veta vilket håll jag ska gå åt?
Jag måste kanske göra fel för att kunna göra rätt, det är inte roligt att tänka på.
Men jag har planer, det har jag alltid haft. Det kanske är bra att jag genom hela mitt liv sett flera alternativ, för om jag väljer fel har jag något att ta upp igen som jag velat tidigare.
Det måste vara svårt för dem som alltid velat samma sak och alltid följt samma väg, vad ska de göra om de upptäcker att det är fel?

Jag känner inte mig, således kan ingen annan göra det heller.
Jag kan inte prata med folk eftersom ingen är neutral.
Försöker jag prata med mamma så slutar det med att jag blir sur på henne, kanske är hon i en liknande kris som jag är.
Därför pratar jag med syon, som nu vill att jag ska prata med kuratorn. *SUUUUCK*
Jag känner mig som ett psykfall..

Jag är en 18-årig flicka, jag vet inte om jag är normal, jag vet inte vad som klassas som normal eller om jag vill vara normal.
Jag är en filosof tror jag, jag tänker 98% av min vakna tid, jag grubblar, jag har svårt att sova för att jag tänker, jag har väldigt svårt att koncentrera mig på teoretiska saker - träning, då tänker jag inte, men min kropp tål tyvärr inte träning varje dag hela dagen.
Jag är en hopplös romantiker.
Jag vill ha en RIKTIG man med allt vad det innebär.
Alla flickor vill ha en riktig man.
En lång, stilig, bred man med ett mystiskt leende och en blick som gör en svag.
Någon som vill att jag ska föda hans barn, som sätter mig före sig själv och som tänker på mig jämt.
Ni hör ju, hopplös.
Jag vet inte om den mannen finns, eller om jag förtjänar honom, men jag önskar att det är så.
Jag måste få utlopp för allt det här grubblandet.